20 februari, 2011

Maken av Gun-Britt Sandström

Jag har väl inte bloggat sedan jag blev föräldraledig, tog ledigt även härifrån. Men nu fick jag en bok i handen, igår, av en vän då jag fyllde år, och boken är riktigt bra. Förstår igen varför jag gillar/gillat sagor så mycket, att sugas in i någon annans berättelse, att vara i den världen. Maken, av Gun-Britt Sandström, är boken, och den är inget märkvärdigt. Inget spännande har hänt, inget spännande utlovas, det är bara en tjej som tänker. Och ändå är den så skön att läsa. Det är skönt att läsa. Jag hade faktiskt glömt bort det, att det här är något jag gillar. På sista tiden har jag varit så fokuserad vid min upptäckt att jag är trött på film, media, television - allt som försöker pilla i min hjärna - att jag heller inte brytt mig om att öppna en bok.

edit to add: 1/3
Har nu kommet över halvvägs och då slackar den av, upprepar sig, blir trist. Det är samma ält om och om. 70-talets kärlekslösa kärleksideal verkar ha varit misslyckade. Ingen blir lycklig av att hon vägrar binda sig vid Maken, minst av allt hon själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar