30 april, 2010

Motherhood
Katherine Dieckmann
**

Märkligt att berättelsen inte tycks fördjupa sig i något alls, utom stress och svett som man inte riktigt vet vad den beror på. Uma stressar runt en dag som mamma i New York, ska hinna shoppa kläder med sin väninna samtidigt som dotterns femårskalas ska ordnas och hon odlar sina författardrömmar. Visst kan jag förstå att det är svårt att få ihop det praktiska vardagslivet med sina drömmar, men betoningen i filmen läggs på hur jobbigt det är att springa uppför trapporna med alla kassar och annat man tycker hade kunnat lösas med praktiska lösningar. De stora, viktiga, konflikterna bagatelliseras och fokus läggs istället på mängder av småkonflikter (med en tant i en tårtaffär, en parkeringsvakt...) som inte håller ihop till en historia som engagerar. Bra idé till en film, bra skådisar, kul att Minnie Driver är med också. Men manusbristerna ihop med det förlegade temat av en passiv man som mest engagerar sig i sitt arbete medan mamman svettas gör att filmen knappt når upp till en tvåa.

29 april, 2010

Drew Barrymore regisserar

Fått hem två nya filmer: Motherhood av Katherine Dieckmann, och Drew Barrymores regidebut Whip it.  

27 april, 2010

Ta inte ifrån oss vårt kollektiva ansvar, det vore inhumant

Vad är det här för absurt borgerligt lagförslag att svenskar utomlands inte ska ha rätt till vård från staten? Det känns bara som en mardröm, när ska folk vakna till att socialdemokrati var en bra sak, och att skoningslös kapitalism gör ingen gladare? Låt mig betala för andras sjuktransporter! Jag vill det! Det är inte bara arbetande svenskar som betalar skatt, det är arbetslösa, föräldralediga, pensionärer, 25% moms när vi handlar, skatt på bensin osv. Alla bidrar och ingen som betalar 30% eller mer i skatt ska behöva känna sig som en egoist. Men det är det staten gör oss till med sina inhumana lagförslag.

25 april, 2010

Med stor makt följer stort ansvar

Det är väl på tiden att regissören Polanski blir dömd och avtjänar sitt straff för våldtäkten på en 13-åring. Att det var så länge sedan som 1977 betyder bara att han tagit alltför lång tid på sig att ångra vad han gjorde. Det finns inga ursäkter, med stor makt kommer stort ansvar. Är man en äldre man i en sådan stark position som en framgångsrik filmregissör ska man inte droga trettonåringar och ha sex med dem utan deras medgivande. "Förförd av en gropie vid ett enstaka tillfälle", som någon kommenterar i DN, är inget försvar för någon så mycket äldre, rikare, med mer status, och mental såväl som social och fysisk styrka.

23 april, 2010

Säg aldrig hora

I dagens VLT är västeråspolitikern Alia Mirza på omslaget, för att hon vill berätta om att det inte är ok att hederskultur accepteras i Sverige. Inne i tidningen finns ett porträtt på henne, med ett nio centimeter långt ärr efter ett knivhugg i kinden som hon fick av manliga släktingar i Irak. Med i artikeln finns också ett utdrag från polisens telefonavlyssning av den manliga släkting i Sverige som åtalades för att ha anstiftat mordförsöket. I samtalet kallar han henne för hora... "bara hora blir kvinskuren", "avlägsna en hora" osv. Och då tänker jag på vanliga svenska killar jag hört som tycker man kan använda ordet "på skämt". Men det är inte ett skämt. Det är en vidrig stämpel, ett maktord som saknar motsvarighet på män. Dandy är inte samma sak, och får inte samma livshotande följder. Tänk efter nästa gång i vilket sammanhang du sätter dig när du använder ordet hora, ens på skämt. Om det verkligen är en hop du vill vara en del av.

19 april, 2010

Blomsterkalas första maj

Klicka på länken för att läsa mer om den internationella blomsterguerilla dagen, och se bilder från Italien, Lund och massor av andra ställen där folk har planterat på offentlig plats på eget bevåg. Det räcker med att pilla ner ett par frön i marken på väg till ICA så är du med. Jorden tillhör oss alla och det är roligt att göra den fin!

18 april, 2010

Tuffa tanter - Rough Aunties

Regi: Kim Longinotto
****
Har sett en afrikansk dokumentär på Elektra, Folkets Bio, i Västerås ikväll som verkligen var obehaglig. Men ändå bra. Den handlade om fem kvinnor som driver ett barnhem i Sydafrika och hjälper barn som blivit utsatta för övergrepp. Man tror inte det kan vara sant att barn utsätts för så vidriga saker; omänskligt och sjukt. Men filmen är inte emotionell på ett konstlat sätt för att väcka sympati. Den är direkt och saklig. Jag spekulerar i vad som kan ha orsakat den där vridna världen, där kvinnorna ensamma uppfostrar barnen och männen inte verkar delaktiga alls - utom som förövare. Förmodligen är det en effekt av apartheid och att de vita velat söndra de svartas sociala förmåga att bilda familjer. Som man gjorde med slavarna i USA. Söndra och härska. Konsekvenserna för barnen är i alla fall hemska och jag tackar min lyckliga stjärna att jag bor i Sverige och har en pojkvän som längtar till sin halva av föräldraledigheten. Klicka på titeln för att läsa mer om filmen.

16 april, 2010

Män som hatar städning förtjänar ingen sambo

Författaren Nina Björk skriver i DN att  det är bra att vara hemma mer med barnen. Jag älskar allt Nina Björk skriver och är alltid benägen att hålla med. Hon är min personal-feminist; som andra har en personal-shopper som hjälper dem välja kläder så litar jag på att Nina kollat upp och vet i vilken sorts feminism jag ska klä mig.
Alltså:
Jag tycker också att vi ska vara mer med barnen.
Självklart. Nina är klok.
Därför bekymrar det mig att Nina blev uppsagd från DN. Visserligen jobbade hon deltid, visserligen fanns hon vad jag såg under min tid där inte på plats på redaktionen utan jobbade hemifrån Lund. Vilket jag kan tycka var synd för det bidrar till redaktionens tankevärld om alla finns på plats - särskilt då en sådan tänkare som Nina. Under de första dagarna av min praktik på DN Kultur vände jag mig om med hjärtat på väg mot halsen varje gång jag såg en mörkhårig tjej och viskade frågande till närmsta redaktionsmedlem "Är det hon? Är det Nina Björk?" Tillslut sa en redaktör att henne skulle jag inte få se för hon fanns inte där. Vad konstigt, tyckte jag, hon är ju fast anställd. Då svarade han att, Det är mycket som är konstigt här. Och så förstod jag att alla kanske inte gillade att hon plockade in lönen utan att behöva komma in sina timmar till öppna kontorslandskapet. Öppna kontorslandskap = panopticon helvete. Fruktansvärt påfund tycker jag. Usch. Men ändå tycker jag också hon borde ha kommit dit, det hade Sverige mått bra av.

En gång sattes min artikel på samma sida som hennes. Lycka.

Med anledning av artikeln läste jag även en intervju med henne. Efter allt klokt som blev sagt i intervjun lyste en mening klarare än alla andra: "Vi bråkar inte (om det). Det är jag som städar."

Ninas man städar inte hälften. Hur kan det vara möjligt att hon tolererar det, hur kan han göra så när han har ynnesten att bo med henne? Varför gör de inget åt det? Frågorna hopar sig. Jag fattar ingenting. 

10 april, 2010

The Gleaners
Agnés Varda
***
Fransk dokumentär om folk som böjer sig ner för att samla. Vetekorn, matrester efter marknader, överblivet bråte vid sopstationer. Fascinerande om folk som har en stolthet i att inte låta rester förgås. Man får en inblick, utifrån måleri som på bilden här, om att samlandet är en gammal fin och viktig tradition - inte något att se ner på.
Lite väl lång, 78 min, hade de upprepande delarna tagits bort och vissa alltför introverta bitar om Agnés själv kortats ner hade filmen fått en fyra. Det är roligt att Agnés är med själv i sin film, och att ämnet inte är den konsekventa röda tråden utan hon svävar även ut till att berätta om sina åldrande händer, men ibland blir det lite för mycket utsvävning.

01 april, 2010

You've got Mail
Nora Ephron
****
Tom Hanks owns a book shop, well the character he plays does, and he falls in love with a woman who also owns a book shop. Which sounds like a good match. But his is a mega store and her's is a small independent he is putting out of business. Will love or finance win? Or both?
In a League of Their Own
Penny Marshall
****
As the men are at war the women take over the baseball teams, but what happens when the men return?
Masjävlar
Maria Blom
***
Swedish film set in Dalarna about small town girl returning home after making a career for herself in the Big city. How much do her sisters hate her for her success and will she stay this time?