24 september, 2010

Bran Nue Da

Regi: Rachel Perkins
**
Smått absurd halvmusikal med komiskt slut. Om aboriginier i Australien. Enda film jag någonsin sett med och om aboriginier, därför är den originell. En helt ok och smått upplyftande film att se men tyvärr känns manuset - dramaturgi, dialog, karaktärer - för tunna för att filmen ska kännas komplett.
Bechdel testbetyg 1

23 september, 2010

Hur ska vi hjälpa männen?

I dagens DN skriver Hanne Kjöller om männen, som är den klart överrepresenterade gruppen bland brottslingar. Det är uppenbarligen synd om dem, men vad kan vi göra? Mindre skolklasser, speciallärare för män, fler positivt manliga förebilder i förskolan. Jag tror också att de skadas tidigt av vridna förebilder i populärkulturen. Men framförallt positiv prägling. Var snäll i dag mot en snäll man!

Så dagens frukosttips: Pannkakor med smält ost i (stek, vänd, lägg på, vik, vänd) och sojakorv med blåbärssirap (gärna från Ájtte Samemuseum).

13 september, 2010

Hanne-Vibeke Holst


Var på "Kontext" författarintervju live med P1 producenten Kerstin Wixe som intervjuar. Hanne-Vibeke Holst var gäst och efteråt signerade hon den här boken åt mig (och resten av kön). "Stort kram"... en så sympatisk, varm, inspirerande person. Det här är tredje boken i en triologi. Jag gav min mamma första delen för en massa år sedan, Kronprinsessan, så hon kanske får den här också. Dessutom rekommenderade hon Susanne Biers senaste film Hämnden - fast hon sa "hemmnen".

Galagos senaste - Frances av Joanna Hellgren


Den här ska jag väl ta och bläddra igenom så kan jag återkomma. Fina blyertsteckningar kan jag bara säga just nu - sköra, lite veka sådär, detaljerat realistiskt. Mycket textur. Genomarbetat. Jag skulle gärna vilja ha en novell med i Galago, måste skriva en och skicka in.

Umeå novelltävlingsantologier

Har läst båda antologier. Från 2009 och 2010. 2009 var bäst tyckte jag. De allra längsta novellerna var svagast, särskilt en som skulle vara historisk och utspela sig under ett krig kändes konstlad. Annars bra.
***
Annika Norlins (bandet "Säkert!") novell Balthora var en inblick i ett par norrbottniska grannars liv
Ska bli spännande att se vilka som vinner årets tävling, men vad jag förstår tillkännages inte vinnaren förrän långt framåt våren. Årets bidrag blir alltså vinnare 2011.

11 september, 2010

Om du vill fördjupa dig i journalistik i mänskliga rättigheter

Joan Didion

Bönbok för en vän
Författare: Joan Didion
(Kom ut samma år jag föddes - 1978)
****
Tappade bort denna fina bok på flyget till Luleå när det bara var några sidor kvar, oerhört frustrerande. Känsla av Joyce Carol Oates. Det är inte alls en bönbok utan en skönlitterär berättelse om en kvinna på en centralamerikansk ö som styrs av en diktatur.

Ungar och sopor i en skotsk gröt

Rat Catcher
Regi: Lynne Ramsay
***
Förstog inte ett ord av "engelskan"(oerhört grötig skotska). Men trots det en fin film - tack vare dova bilder i naturfärger, manus (inga onödiga cliffhangers eller andra tittarfjäskiga grepp), trovärdiga och känslosamma karaktärer.

Maori rider på valar

Whale Rider
Regi: Niki Caro
****
Fin film, diskbänksrealistisk lågbudgetkänsla, om maoriflicka på Nya Zeeland.

Helena Bergström regisserar

Så olika
Regi: Helena Bergström
*
Det var plågsamt att se, tyvärr, trots bra skådespelare. Karaktärerna var ytliga, premisserna oklara, ingen riktig handling, inget angeläget att berätta. Inte ett enda trovärdigt porträtt. Men de två skådespelare på bild här är annars alltid bra tycker jag. Tänk att Lassgård och Wolff måste vara med i alla filmer där Bergström och Nutley håller på, och nu gifte de sig! Riktigt bisarrt - mest absurda scenen.

Babian

Novellsamling av danskan
Naja Marie Aidt
***
Lite för äcklig, hemsk, mörk för mig egentligen. Men en tag efter att jag läst är den väldigt inspirerande märker jag. Har börjat skriva mer noveller själv nu och tänker tillbaka på berättelserna i denna samling.

Kanadensiskt om Aristotle

The Golden Mean
Författare: Annabel Lyon
****
Aristotle är huvudperson, och det tar ett tag innan jag förstår att det är han - hade inte läst baksidan. Vilket bara gjorde boken bättre för mig tror jag. Handlar alltså om en kille som växer upp och vill skriva, filosofera, inte kriga som de andra killarna. Blir skickad till en lärare (Plato), blir sedan själv lärare åt en prins (Alexander den store). Modernt språk; Aristotle säger "fuck" när han svär osv vilket är lite lustigt på ett bra sätt. Historisk men inte mossig. Riktigt läsvärd.

Alexandra Coelho Ahndoril

Mäster
av Alexandra Coelho Ahndoril
Jag kan inte betygsätta den här för jag kan inte läsa ut den. Den är för lika Blecktrumman av Günter Grass som jag inte heller kunde läsa ut. För obehaglig helt enkelt. Men jag ville prova att läsa något av hon med samma efternamn som jag - får väl försöka mig på en annan. Handlar i alla fall, för den som vill veta, om en kille som har det tufft (ingen mat, inga föräldrar, allt är äckligt) förr i tiden när det i bokvärlden (Per Anders Fogelström t.ex.) ofta tycks som att världen var enbart grå och rå.

21 augusti, 2010

Flyttar bloggen till Boktipset

Jag flyttar för ett tag över den här bloggen till Boktipset. Följ med mig dit! En del gamla poster kommer att upprepas när jag tar härifrån, men det kommer nya till också.

17 augusti, 2010

RIP Lily Berglund










En riktigt rolig låt, av sångerskan Lily Berglund som man kan läsa i DN nyligen avlidit, 82 år.

12 augusti, 2010

Finnmarken

Efter viss debatt vill jag visa att Finnmarken finns på flera ställen. En av dessa är längst upp i Norden, nämligen rätt över mellan Norge och Finland - området man passerar genom för att komma till tex Nordkap. Söderut på kartan står det Finnmarksvidda... Och på denna karta (under) sträcker sig Finnmarken från Lofoten (öarna som går ut i Västerhavet) österut och inkluderar nordligaste Finland.

Norrländska litteratursällskapets tidskrift Provins

Här (klicka på länk) i Provins kan man läsa noveller och essäer från den norra landsändan.  Såhär fint kan vi tex ha det här...

Mer Ana Gina för hon är SÅ rolig.

Komikern Ana Gina har en massa karaktärer hon hittar på och spelar men jag gillar Khadidje bäst... Syster Khadidje för president!

06 augusti, 2010

Klicka här för att bli snällare!

Vad skulle hända om alla slutade äta grisar och kor? Skulle de fina djuren utplånas då? En bra fråga... som jag ska fundera på svaret på (eller om någon kan svara vore det toppen). Man kan läsa mer superintressanta saker om djur här sålänge... People for Ethical Treatment of Animals och en fin länk om grisar. 

Josefin Palmgrens debut "Engångsligg"

Vad har de gamla grekerna Lundell och Bukowski med saken att göra?
Läste i dagens DN att recensenten Jens Liljestrand är besviken för han inte fick några smaskiga sexscener att gotta sig i när han skulle recensera Josefin Palmgrens debutroman Engångsligg. "Man vänder blad i envis förhoppning om att hennes huvudperson ska porra loss i något slags dekadent bärsärkargång á la Bret Easton Ellis", skriver han. Har Jens alltid förutfattade meningar om böcker han recenserar?
Stackars Jens. Vilken cock tease hon är. Han som säkert paxat att få recensera boken för att det skulle bli mysig kvällsläsning och så handlar boken om hennes tankar. Hon är för pryd, konstaterar han. "Det är svårt att bli särskilt upphetsad". Kanske Jens behöver någon annan sorts lektyr som inte DN delar ut till sina recensenter? Kanske Jens borde gå till kiosken istället?
Å ena sidan är hon för pryd, å andra sidan är han trött på "Sex and the city feminismens sexliberala förkunnelser". Vari kritiken egentligen ligger är svårt att förstå. Jag vill veta vad boken innehåller, ha en analys av berättelsen, känslan, men får inte veta något alls, eller ens riktigt varför han ogillar den.


Men för att inte vi ska tro att Jens är sexist har han använt ordet genusperspektiv en gång. Då han förklarar att "ur ett genusperspektiv är den versionen av Stockholmsnatten naturligtvis lika väsentlig. Men inte nödvändigtvis (lika) läsvärd." Ja, som vilka då tycker han? Jamen Per Hagman och Ulf Lundell förstås.


Jens inte mindre än FEM manliga lästips/hyllningar som refereras till i recensionen av Palmgrens bok är: 
Bret Easton Ellis (som han önskar att hon kunde "porra loss" som).
Bukowski (mest bara name-droppad för att inte glömmas bort)
Per Hagmans och Ulf Lundell ("Palmgrens kåthet och vilsenhet är av samma slag ... men inte nödvändigtvis läsvärd".
och Johan Kling (som uppnått "prisade konstnärliga höjder").

Hade han ägnat mer utrymme åt att berätta för läsarna vad som faktiskt finns i Palmgrens roman, istället för det han enligt sina förutfattade meningar tycker fattas, och för att hylla manliga författare, hade han gjort sig mer trovärdig som recensent. Dessutom, förutom att ösa sin frustration över Palmgren, lyckas han även få in ett nyp på Sex and the city (som "dränkte" han stackarn i "feministisk förkunnelse"), och Erika Wong (som "var möjligen utmanande innan SAC...").

Hade han läst tidigare intervjuer med Palmgren, eller möjligen läst boken utan förutfattad mening, hade han sett att det inte var meningen att bokens titel skulle motsvara en massa liggande, utan att den på ett filosofiskt sätt skulle spegla tomheten författaren menar kan finnas i alla relationer - mellan kompisar, familjemedlemmar, arbetstagare/arbetsgivare osv. Citat ur "Engångsligg": "Ibland är det som att mina tjejkompisar också är engångsligg. Vi träffas och de vill inte riktigt ha mig och jag vill inte riktigt ha dem men vi är ensamma och därför hänger vi med varandra ett litet tag. Och ibland är det som att mitt liv är ett enda stort engångsligg."


Andra recensioner:
HD

Ana Gina

Den fenomenala komikern Ana Gina! Här med video om mamman som inte förstår sig på pojksångaren Justin Bieber.



Ana Ginas blogg har fler klipp...

14 juli, 2010

Snyggt dvdomslag av Nöjesguidens AD Martin Petersson till nya dokumentären om en resa till Nordkap. Premiär förhoppningsvis hösten 2010. Ska då tipsa om var. Läs mer om filmerna på Kornig

12 juli, 2010

Polanski är nu en fri MAN

Läs i Women & Hollywood, Polanski Is Now a Free Man, eller i DN om frikännandet av den manliga regissören.
Såg dokumentären om en annan av de manliga regissörerna, Ingmar Bergman, på SVT häromdagen, hur han kallade sin hushållerska för ragata och slyna när han var arg och skällde på henne om hon köpt fel ost. Det påminde mig om det Åsa Beckamn skrev om den manliga poeten Stig Larsson för inte så länge sedan i DN. Att konstnärliga män får frisedel att bete sig hur som helst för de är geniförklarade.
Det är grejer det, att vara en fri man. Eller hur Mel Gibson?

30 maj, 2010

Två romaner av Anne Sörman, lärare på Biskops-Arnös sommarskrivkurs, läser jag nu.
Sparka i mitt hjärta
Är en lyrisk prosaberättelse; en skilsmässa och nystart i prosastycken som liknar lyrik. Svepande beskrivningar, drömmar och verklighet vävs in och ut bland önskningar och farhågor.

Han skulle bära mig
Om att växa upp med en handikappad bror. Är utgiven på Lejd, det lilla Stockholmförlaget som ägnar sig en hel del åt lyrik. Antar att det är för de kvalitéerna de valt att ge ut hennes verk. Att hon har flikat in snuttar av sin vistelse i Palestina gör berättelsen stundvis för mig svårbegriplig. Hade jag inte läst på Wikipedia att hon varit i Palestina skulle jag nog inte ha förstått varifrån de plötsliga beskrivningarna av bombade hus som inte hör till vardagen hemma i Sverige kom ifrån, förrän på slutet när hon är så vuxen att hon åker dit och de blir en kronologisk del av berättelsen.

17 maj, 2010

Thirteen
****
Directed by: Catherine Hardwicke
A couple of really crazy girls in LA who'll do anything for a kick and are NOT the type of kids I ever hope to have.
Monster
***
Directed by: Patty Jenkins
Revenge story of an abused woman who gets back at her monsters - making her the monster.

13 maj, 2010

***
Jag har svårt för att skiva utan att avslöja slutet på berättelserna har jag märkt, och särskilt i det här fallet är det lockande. Men jag ska försöka låta bli. Berättelsen utspelar sig på Koh Phi Phi, Thailand. Det är hett och mamman till två tonårsdöttrar försöker förstå hur hon ska både vara en bra mamma och få plats med sig själv. När jag läser inser jag vad jobbigt hon har det, att hon inte kan prata eller dansa med folk utan att döttrarna tycker hon är pinsam. Vilket gissel. Samtidigt älskar hon dem, som barn - och med tillbakablickar på när hon ammade och vaggade dem - och som vuxna som hon ger dem den frihet deras pappa kanske inte tycker de ska ha. En förälders svåra beslut blandas med maktlösheten att man faktiskt inte kan besluta över vuxna barn. Varning är att början var trög, med ett helt onödigt kapitel som är en tillbakablick till när hon sitter i flygstolen på väg till Thailand - inget händer där, hoppa över. Men berättelsen blir bättre och bättre, främst när man förstår den psykologiska resan och slitningarna i mamman om hur hon ska ta hand om sina ungar, och när hon börjar granska turistsamhället kontra de inhemskas liv och lägga märke till sådant de vanliga turisterna inte ser/bryr sig om. Slutet var för mig en riktig överraskning som gav boken ett historiskt mervärde. Sedan är det ju skoj att jag själv varit på en liknande ö, Koh Tao, och gått på dykarskola, precis som dottern, och känner igen miljöerna.

700 dagar i Bagdad

Laura skickas iväg till FN högkvarteret i Bagdad. Det är en förvirrande resa, oklart vad hon ska göra där, en oklar konflikt med oändligt många aktörer och massor av historiska fakta i form av siffror och namn som låter så lika att de beblandas i mitt huvud till en Ali-Hussein-Shamer-al soppa. Hon döljer inte att boken varken är en fakta eller en skönlitterär, men som en dagboks/dokumentär-berättelse fast förenklad och förvrängd förmodligen. Jag läser vidare och det lönar sig snart för efter ett tag inser jag att det inte hade gått att skildra konflikten på ett enklare sätt, utan namnsoppan, årtalen, oklarheterna. För det är det som är verklighetens Bagdad - en soppa av historia, konflikter och gubbar som propagerar för olika vägval. Med ambivalensen som enda självklarhet låter Laura mig följa med bland de innersta kretsarna, premiärministern, FNs Bhutto, Gröna zonens hotell där högsta domarna i Saddams mål äter middag. Snart förstår jag att min guide är en viktig, insatt person. Hoppas att Laura Macdissi får fler intressanta jobb framöver så hon kan skriva böcker om det och göra världen lite mer begriplig.

Det är helt obegripligt, och jag vill att det ska vara helt obegripligt för mig, hur folk kan behandla barn så illa som fosterfamiljerna Fija råkar ut för. En självbiografisk skönlitterär roman, där huvudpersonen råkar ut för så många hemskheter att man undrar om det verkligen kan stämma. Kan man hamna i så många fosterfamiljer i rad som förgriper sig på barn eller är det ett och samma trauma hon bearbetar om och om? Berättelsen följer Fija och hennes fantasikompis Knuff när du slussas runt bland madrasser, källare och vindar hos försupna, missbrukande, och perversa vuxna medan soc blundar för allt de inte vill se. Sofia om det är såhär det ser ut i dagens fosterhems-Sverige hoppas jag att din bok når dit där folk som fattar beslut kan göra något åt det och att fler som blivit utsatta läser din bok och vågar tala ut. 

09 maj, 2010

Fishtank
Andrea Arnold
*****
Femtonåriga Mia (Katie Jarvis) har växt upp utan pappa. När mamman tar hem en kille som bryr sig om hela familjen - mamman, och två döttrar - faller alla för honom. Han har också fallit för familjen verkar det som, han är generös och ömsint, tar med dem på utflykt och jag tror att han verkligen bryr sig. Men i fyllan ligger han med Mia och efter det försvinner han. Han inser nog själv att han gjorde fel, och jag tror inte det var hans uppsåt från början då han var ihop med mamman. Mia spårar upp honom och hittar en fin villa med fru och barn. Allt det hon själv inte haft; trygghet, familj, fina saker, men framförallt en pappa. Besviken och förvirrad av hans dubbelliv kidnappar hon hans dotter - som hon själv önskar att hon var - och först efter att den lilla flickan nästa drunknat låter Mia henne springa hem. Filmen slutar med att hon skaffar sig en ny början och åker iväg med en mer jämnårig kille till Wales.
Bra bild, manus, musik, dialog, hela intrycket känns äkta och välregisserat. Inga onödiga spänningsscener fast den är ändå spännande, komisk utan att vara fånig, engagerande utan vara patetisk.
Många svenska namn i teamet vilket kan bero på att ljudet spelades in i Roy Anderssons Studio 24.

07 maj, 2010

I helgen hoppas jag se Fishtank av Andrea Arnold; brittisk slang är alltid roligt även om filmens ämnen inte verkar särskilt muntra.

05 maj, 2010

Att dyrka män. Flytta, vänta, åsidosätta alla annat för en man. Om det handlar båda de här två romanerna jag läst de senaste veckorna. Ruth Prawer Jhabvala  (även känd som manusförfattare till bl.a. Howards End)  skriver i sina nio noveller om flickor som dyrkar män. Ofta indier. Ofta konstnärer, politiker, pianister, filosofer, män med en ideologi kvinnorna kan anamma. Eller rättare sagt, det är ideologierna, inte männen kvinnorna vill åt. Liksom i Karolina Ramqvists roman "Flickvännen" är det livsstilen - i det fallet att vara ihop med en gangster - som kvinnorna tillber, och de hade aldrig valt den mannen om han inte representerat en ideologi. Männen blir små, så obetydliga att de inte ens behöver närvara i berättelserna, och kvinnorna och deras tankar tar all plats. I Ramqvists berättelse finns mannen bara med på bokens sista sida då han kommer hem, och inte ens då får vi se hans ansikte så obetydlig är han. Medan flickvännens tankar fyller varenda sida och är så viktiga att det till och med antecknas varje gång hon torkar av diskbänken med "speciella servetter för rostfritt stål". I Jhabvalas noveller är männen frånvarande, i sina ateljéer, på turnéer och resor, medan det är kvinnornas känsloliv som utgör berättelserna. Starka kvinnor, säger Flickvännen. Gopis, säger en av Jhabvalas karaktärer. Hursomhelst fängslande, lättlästa, roande, välskrivna kvinnoskildringar som jag rekommenderar.  

04 maj, 2010

Blomkålsgratäng med pasta och tomater


Jag hade en blomkål hemma, köpt för att blomkål väl ska vara nyttigt, men visste inte vad jag skulle göra av den. Googlade "blomkål recept" och fick fram detta: Receptet i DN 

Blev en ****-stjärnig succé med citronvatten till.

02 maj, 2010

The Emancipation of Man

Well, this is my first post in English. I haven't chosen to write in English because I want to encourage the anglifying of culture - on the contrary. I want a more diverse input in cultural debate and therefor I think it's a good idea that voices be heard from all corners, including my little northern corner of Sweden. So I'm simply chosing English so that more people can understand and read me. I hope the language won't change my way of expressing myself. I hope to, like the film maker Werner Herzog, have the English language bend for my expressions rather than the other way around.

So, the first post in English is inspired by the celebrating of 1st of May. A political, red, historically socialdemocratic workers' holiday when the people traditionally marched with signs through town centres. This year it rained, and I for one was bored and prefered to seek out the only places open on bank holidays (red days we call them in Sweden) - large multinational superkapitalist store chains. Toys R' Us. Probably the staff are forced to work and not allowed to have a union. So that's where I went, though I'm not proud to say it, and browsed the overpriced toys. And anyway to get to the point, it's this speech I want to post today, not mine but this one, by former Swedish minister of state Olof Palme:

Olof Palme on The Emancipation of Man

This speach should be completely outdated today, having been made 30 years ago. But unfortunately it is not, politicians debate the same things today as if they were almost new ideas. Just shows how long it takes to change society.

01 maj, 2010

Jag funderar på att byta språk på bloggen till engelska för att få en större publik, eftersom min enda läsare tycks vara Pettson. Vad tycker du om det P? Hänger du kvar ändå eller förlorar jag 100% av min publik, är du bra på engelska?
Whip it
Regi Drew Barrymore
****
Slutkänslan är att jag vill vara en av skridskotjejerna med Juliette Lewis, Drew Barrymore, Kristen Wiig, Ellen Page... Fara runt en bana i hög fart med roliga kläder och brottas. En fin, rolig, film som säger en del om val man har att göra både som tonåring och förälder. Att man ska stötta men inte välja åt sitt barn, och att man som barn ska uppskatta det föräldrarna gör även om de inte är perfekta. Härligt att se en så välfungerande familj - när man är less på alla norénska familjeskildringar. Det är svårt att sätta ett betyg på regin i sig, eftersom alla skådisar är så duktiga, men jag tror nog Drew får mer än godkänt på sin insats som debutregissör. Manuset kunde stundtals varit bättre, men det är få filmer jag inte kan säga så om. Det ska bli roligt att se vad hon hittar på nästa gång, det tänker jag inte missa. Vill du läsa en längre recension gå till den här bloggen.

30 april, 2010

Motherhood
Katherine Dieckmann
**

Märkligt att berättelsen inte tycks fördjupa sig i något alls, utom stress och svett som man inte riktigt vet vad den beror på. Uma stressar runt en dag som mamma i New York, ska hinna shoppa kläder med sin väninna samtidigt som dotterns femårskalas ska ordnas och hon odlar sina författardrömmar. Visst kan jag förstå att det är svårt att få ihop det praktiska vardagslivet med sina drömmar, men betoningen i filmen läggs på hur jobbigt det är att springa uppför trapporna med alla kassar och annat man tycker hade kunnat lösas med praktiska lösningar. De stora, viktiga, konflikterna bagatelliseras och fokus läggs istället på mängder av småkonflikter (med en tant i en tårtaffär, en parkeringsvakt...) som inte håller ihop till en historia som engagerar. Bra idé till en film, bra skådisar, kul att Minnie Driver är med också. Men manusbristerna ihop med det förlegade temat av en passiv man som mest engagerar sig i sitt arbete medan mamman svettas gör att filmen knappt når upp till en tvåa.

29 april, 2010

Drew Barrymore regisserar

Fått hem två nya filmer: Motherhood av Katherine Dieckmann, och Drew Barrymores regidebut Whip it.  

27 april, 2010

Ta inte ifrån oss vårt kollektiva ansvar, det vore inhumant

Vad är det här för absurt borgerligt lagförslag att svenskar utomlands inte ska ha rätt till vård från staten? Det känns bara som en mardröm, när ska folk vakna till att socialdemokrati var en bra sak, och att skoningslös kapitalism gör ingen gladare? Låt mig betala för andras sjuktransporter! Jag vill det! Det är inte bara arbetande svenskar som betalar skatt, det är arbetslösa, föräldralediga, pensionärer, 25% moms när vi handlar, skatt på bensin osv. Alla bidrar och ingen som betalar 30% eller mer i skatt ska behöva känna sig som en egoist. Men det är det staten gör oss till med sina inhumana lagförslag.

25 april, 2010

Med stor makt följer stort ansvar

Det är väl på tiden att regissören Polanski blir dömd och avtjänar sitt straff för våldtäkten på en 13-åring. Att det var så länge sedan som 1977 betyder bara att han tagit alltför lång tid på sig att ångra vad han gjorde. Det finns inga ursäkter, med stor makt kommer stort ansvar. Är man en äldre man i en sådan stark position som en framgångsrik filmregissör ska man inte droga trettonåringar och ha sex med dem utan deras medgivande. "Förförd av en gropie vid ett enstaka tillfälle", som någon kommenterar i DN, är inget försvar för någon så mycket äldre, rikare, med mer status, och mental såväl som social och fysisk styrka.

23 april, 2010

Säg aldrig hora

I dagens VLT är västeråspolitikern Alia Mirza på omslaget, för att hon vill berätta om att det inte är ok att hederskultur accepteras i Sverige. Inne i tidningen finns ett porträtt på henne, med ett nio centimeter långt ärr efter ett knivhugg i kinden som hon fick av manliga släktingar i Irak. Med i artikeln finns också ett utdrag från polisens telefonavlyssning av den manliga släkting i Sverige som åtalades för att ha anstiftat mordförsöket. I samtalet kallar han henne för hora... "bara hora blir kvinskuren", "avlägsna en hora" osv. Och då tänker jag på vanliga svenska killar jag hört som tycker man kan använda ordet "på skämt". Men det är inte ett skämt. Det är en vidrig stämpel, ett maktord som saknar motsvarighet på män. Dandy är inte samma sak, och får inte samma livshotande följder. Tänk efter nästa gång i vilket sammanhang du sätter dig när du använder ordet hora, ens på skämt. Om det verkligen är en hop du vill vara en del av.

19 april, 2010

Blomsterkalas första maj

Klicka på länken för att läsa mer om den internationella blomsterguerilla dagen, och se bilder från Italien, Lund och massor av andra ställen där folk har planterat på offentlig plats på eget bevåg. Det räcker med att pilla ner ett par frön i marken på väg till ICA så är du med. Jorden tillhör oss alla och det är roligt att göra den fin!

18 april, 2010

Tuffa tanter - Rough Aunties

Regi: Kim Longinotto
****
Har sett en afrikansk dokumentär på Elektra, Folkets Bio, i Västerås ikväll som verkligen var obehaglig. Men ändå bra. Den handlade om fem kvinnor som driver ett barnhem i Sydafrika och hjälper barn som blivit utsatta för övergrepp. Man tror inte det kan vara sant att barn utsätts för så vidriga saker; omänskligt och sjukt. Men filmen är inte emotionell på ett konstlat sätt för att väcka sympati. Den är direkt och saklig. Jag spekulerar i vad som kan ha orsakat den där vridna världen, där kvinnorna ensamma uppfostrar barnen och männen inte verkar delaktiga alls - utom som förövare. Förmodligen är det en effekt av apartheid och att de vita velat söndra de svartas sociala förmåga att bilda familjer. Som man gjorde med slavarna i USA. Söndra och härska. Konsekvenserna för barnen är i alla fall hemska och jag tackar min lyckliga stjärna att jag bor i Sverige och har en pojkvän som längtar till sin halva av föräldraledigheten. Klicka på titeln för att läsa mer om filmen.

16 april, 2010

Män som hatar städning förtjänar ingen sambo

Författaren Nina Björk skriver i DN att  det är bra att vara hemma mer med barnen. Jag älskar allt Nina Björk skriver och är alltid benägen att hålla med. Hon är min personal-feminist; som andra har en personal-shopper som hjälper dem välja kläder så litar jag på att Nina kollat upp och vet i vilken sorts feminism jag ska klä mig.
Alltså:
Jag tycker också att vi ska vara mer med barnen.
Självklart. Nina är klok.
Därför bekymrar det mig att Nina blev uppsagd från DN. Visserligen jobbade hon deltid, visserligen fanns hon vad jag såg under min tid där inte på plats på redaktionen utan jobbade hemifrån Lund. Vilket jag kan tycka var synd för det bidrar till redaktionens tankevärld om alla finns på plats - särskilt då en sådan tänkare som Nina. Under de första dagarna av min praktik på DN Kultur vände jag mig om med hjärtat på väg mot halsen varje gång jag såg en mörkhårig tjej och viskade frågande till närmsta redaktionsmedlem "Är det hon? Är det Nina Björk?" Tillslut sa en redaktör att henne skulle jag inte få se för hon fanns inte där. Vad konstigt, tyckte jag, hon är ju fast anställd. Då svarade han att, Det är mycket som är konstigt här. Och så förstod jag att alla kanske inte gillade att hon plockade in lönen utan att behöva komma in sina timmar till öppna kontorslandskapet. Öppna kontorslandskap = panopticon helvete. Fruktansvärt påfund tycker jag. Usch. Men ändå tycker jag också hon borde ha kommit dit, det hade Sverige mått bra av.

En gång sattes min artikel på samma sida som hennes. Lycka.

Med anledning av artikeln läste jag även en intervju med henne. Efter allt klokt som blev sagt i intervjun lyste en mening klarare än alla andra: "Vi bråkar inte (om det). Det är jag som städar."

Ninas man städar inte hälften. Hur kan det vara möjligt att hon tolererar det, hur kan han göra så när han har ynnesten att bo med henne? Varför gör de inget åt det? Frågorna hopar sig. Jag fattar ingenting. 

10 april, 2010

The Gleaners
Agnés Varda
***
Fransk dokumentär om folk som böjer sig ner för att samla. Vetekorn, matrester efter marknader, överblivet bråte vid sopstationer. Fascinerande om folk som har en stolthet i att inte låta rester förgås. Man får en inblick, utifrån måleri som på bilden här, om att samlandet är en gammal fin och viktig tradition - inte något att se ner på.
Lite väl lång, 78 min, hade de upprepande delarna tagits bort och vissa alltför introverta bitar om Agnés själv kortats ner hade filmen fått en fyra. Det är roligt att Agnés är med själv i sin film, och att ämnet inte är den konsekventa röda tråden utan hon svävar även ut till att berätta om sina åldrande händer, men ibland blir det lite för mycket utsvävning.

01 april, 2010

You've got Mail
Nora Ephron
****
Tom Hanks owns a book shop, well the character he plays does, and he falls in love with a woman who also owns a book shop. Which sounds like a good match. But his is a mega store and her's is a small independent he is putting out of business. Will love or finance win? Or both?
In a League of Their Own
Penny Marshall
****
As the men are at war the women take over the baseball teams, but what happens when the men return?
Masjävlar
Maria Blom
***
Swedish film set in Dalarna about small town girl returning home after making a career for herself in the Big city. How much do her sisters hate her for her success and will she stay this time?

31 mars, 2010

Amelia Earhart
Mira Nair
***
Kärleksdrama om första kvinnan (spelad av Hilary Swank) att flyga solo över Atlanten. Den här bilden är på den riktiga Amelia, inte från filmen alltså. Indiska Mira Nair har annars regisserat bland annat Monsoon Wedding och Vanity Fair.



30 mars, 2010

Filmen Prinsessa
Regi Teresa Fabik
***
Swedish film set in small town about girl who wants to become an actress but isn't good looking enough. She meets another girl who wants to make a documentary, and a guy she falls in love with but turns out to be into something other than girls.
Filmen Point Break
Kathryn Bigelow
**
De slåss en massa och surfar, killar med pistoler, blir blod. Egentligen vill de hitta sig själva genom att leva utanför lagen - surfa och råna banker - men istället massakeras vännerna och symboliska shots av sedlar som blåser i vinden visar att det var förgäves. Känns sådär. På slutat tar FBI-agenten Keanu Reeves över badguyrollen när han, ett, släpper badguyen lös att förtäras av vågorna istället för att sitta i en bur i fängelset, och, två, kastar sin FBI-bricka. Glömde jag säga - han får tjejen, iklädd fladdrande vitt nattlinne.

28 mars, 2010

Romanen Kärleksbarn 
Av amerikanska författaren Joyce Maynard
Rekommenderad av författaren Ann-Marie Ljungberg

En berättelse som utspelar sig på 70-talet, om ett gäng tonåring som har bebisar. En bebis dör av undernäring och misshandel, två bebisar hamnar med sina singelmammor i en sekt i södra USA, och en bebis lever med sina kämpande unga nygifta föräldrar i en "vanlig" småstadsmiljö (han röker gräs och hon samlar kuponger). Massor av olika perspektiv blandas, ibland bara med en halv sida åt varje, men trots att det är svårt att få grepp om alla namn/karaktärer så är  mosaiken av berättelser övertygande. Jag hade dock gärna varit utan berättelsen om en mördargalning på psykfängelse som börjar brevväxla med en av tjejerna mot slutet av boken. Den tråden kändes onödig/påklistrad och som att den lämnade en dålig eftersmak eftersom den tog fokus från de andra, mer subtila, berättelserna.

Grahamsfrallor på torrjäst jäser här i solen, blev jättegott! Faktiskt väldigt praktiskt att ha torrjäst i kylen och slippa köpa de färska små kuberna som blir gamla om baket inte blir av.














Här ser ni författaren Joyce Maynard baka paj hemma i sitt kök! Det ser himla mysigt ut tycker jag.

27 mars, 2010

Caramel/ Sukkar banat

Regi Nadine Labaki
**
Libanesisk film som utspelar sig bland ett kompisgäng på en skönhetssalong. Lite för många klyschor, lite för snygg på något sätt.
Bright Star
Regi Jane Campion
***
Filmen utspelar sig på 1800talet och följer Fanny Brawne, som är djupt förälskad i poeten Keats. Seg/poetisk första halva, men det lönar sig att inte somna för filmen blir starkare och starkare.

26 mars, 2010

Julie & Julia
Regi: Nora Ephron
****

En underbar film om att älska matlagning, att hitta en mening med sitt liv, och om vänskap. Till hälften utspelad i Europa på 50 talet, och till hälften i modern tid i New York beskriver filmen två kvinnor som - rätt sent i livet (30 år & 40 år gamla) bestämmer sig för att bli kockar. All mat i filmen gör mig både sugen på att laga mat, att inte ge upp mina drömmar, och att äta god mat. Trots motgångar lyckas båda tillslut med sina livs ambitioner  - att ge ut böcker - efter många turer med förlag och nära-ögat-men-ändå-inte-kontrakt upplevelser.
Filmen tog slut så fort att jag fick se om den två gånger på raken för att jag ville vara kvar i känslan den förmedlade av... godhet, och livsglädje.

14 mars, 2010


Kathryn Bigelows film Hurt Locker gav henne en Oscar för bästa regi - den första någonsin till en kvinna. Filmen utspelar sig under kriget i Irak, bland en liten grupp amerikanska soldater. Jag höll på att skriva "pojksoldater"; de är kring tjugo år och har inte börjat sina vuxna liv än. Huvudpersonen har visserligen hunnit skaffa sig en liten son där hemma, med en tjej han inte särskilt håller av, men han har knappast hunnit hitta hur han vill leva eller handskas med papparollen och det halvtaskiga partnervalet. Det känns lite som att killarna valt att åka till Irak som en del när jag var yngre åkte till Israel och jobbade på kibbutz (!). Det låter ju oerhört märkligt idag att vi såg det som ett litet äventyr innan man valde inriktning på universitetet - att hjälpa till att ockupera ett annat land. Men så är det för de här amerikanska killarna. Verkligheten som möter dem är i filmen skrämmande och ibland fruktansvärt blodig, men trots det väljer huvudpersonen att återvända efter en kort vistelse hemma hos tjejen och sonen i USA. Han har blivit beroende av spänningen, känner sig som att det där med att disarmera (eller vad det heter) bomber är något han kan, till skillnad från att hacka grönsaker till middagen och föra en konversation med familjen. Sorgligt val, eller heroiskt? Det sköna med filmen är att svaren inte skrivs på näsan, jag får tänka fritt. Nu ska jag se fler filmer av Kathryn!

28 januari, 2010


Märk väl att det är ett fredstecken i tallriken. Om folk som hade möjlighet slutade äta kött skulle det vara bra både för miljön, världsekonomin, svälten, fattigdomen, freden och djuren. För det går åt jättemycket grönt att föda en biff. Det är oekonomiskt på alla vis.
Mums med avokadoröra på hönkaka, och bruna bönor i wraps istället för köttfärs!

06 januari, 2010

Bilder från året som gått på radion:

Träffade många trevliga människor som Sissel Kyrkjebö.



Mitt budskap för det nya året - Jägare och vegetarianer förena er mot tamdjurhållningen!

Makten ligger i varukorgen.

04 januari, 2010


Många verkar tycka att jägare är dumma för att de skjuter och dödar djur. Är man vegetarian förväntas man absolut tycka så. Fast egentligen borde det vara precis tvärtom.
Jag kallar mig själv för vegetarian och tycker jakt är bra. Jag har till och med tagit jägarexamen, både för små och högvilt. Jag får inneha vapen och jag åker ut och skjuter på rörliga pappmål på banor då och då för att hålla kunskapen vid liv. Det är tamdjurhållningen som är hemsk tycker jag.
Vegetarianer och jägare förena er mot tamdjurhållningen!

Visst är det obehagligt med bilden på det döda rådjuret, men jag är hellre medveten om vad jag äter än köper från djurköttsfabriker.

HÖR PROGRAMMET HÄR!